Att bara vara ute och busa helt utan krav och tillåta sig själv och hästen har få göra lite som man själv vill och känner för. Och framför allt att man känner att båda har kul.

Såklart är det roligt att träna och tävla och det är vad JAG vill göra. Men dom stunder man bara är ute i skogen och har det bra är ovärderliga. Det är nog faktiskt dom man lever för.

Där man helt glömmer allting annat och kan rida i evighet bara för att liksom.

De perioder där jag känner att kanske går träningen dålig och både jag och hästen är lite "off" brukar jag strunta i allt i en vecka och bara fara ut och busa. Jag bryr mig inte om Sam travar iväg utan att jag drivit eller om han är stark i galoppen. I heller bryr jag mig om min dåliga handställning eller kanske att jag tittar ner istället för framåt.

Man ska inte vara rädd för att släppa alla kraven, för att strunta i en träning eller kanske vara lite oplanerad ibland. För det viktigaste är ju faktiskt är det är KUL.