Äntligen hade mina föräldrar bestämt sig att jag skulle få en ponny, Pocahontas låg inte ute på annons utan vi fick höra om henne av en bekant. När vi var där och kikade på henne och gick in i stallet såg jag världens sötaste ponny-skrutt titta upp från boxen. Dom snällaste ögonen i världen och full med utstrålning.

Nästa gång vi åkte dit provred jag, hon var lika snäll att rida som på marken. Jag var bara 10 år då jag provred och mina hjälper var väl kanske inte de mest tydliga men hon gjorde så gott hon kunde endå. Pocahontas var bara 7 (egentligen 6 för hon fyllde år 24 maj).

En lång väntan gick, eftersom familjen inte hade bestämt sig helt om hon skulle säljas eller ej, så vi väntade med förväntan någon månad innan det lyckliga beskedet kom: Hon skulle säljas. Resten förstår ni nog själv: Jag blev världens lyckligaste ägare till världens finaste ponny! Hon anlände 19 juni 2004.

Ibörjan hade vi henne själv i stallet, vilket hon trivdes jätte bra med, 1,5 år senare fick hon sällskap som hon vande sig vid efter ett tag. Hon var aldrig speciellt förtjust i andra djur.

Vi hade en liten knackig start, då hon började testa mig och vägrade gå framåt ute i skogen. Jag grät efter varje pass eftersom jag var tvungen att gå med henne bortåt och kunde bara rida hemåt men jag vågade aldrig säga något till mina föräldrar. Men en kväll hittade pappa mig gråtande i stallet och jag var livrädd för att mitt hjärta skulle tas ifrån mig. Men med lite hjälp från mamma så kom vi över problemet och började träna på lite mera allvar.

Pocahontas hade problem med hoppningen, och extrema nerver vid tävling. De flesta tävlingarna slutade med att vi stannade ut oss på 2 eller 3. Men dom gånger hon ville så vann vi VARJE gång.

Istället satsade vi lite mer på dressyren och har flertalet vinster och övriga placeringar tillsammans. Trots att hon inte hade någon gång så var hon oerhört lydig och charmig så vi klarade oss endå bra.

Pocahontas var den ponnyn som förverkligade alla mina drömmar - galoppera genom en snötäckt lägda, fara ut en sommarkväll med bara shorts och linne och rejsa över en grön äng och bara att få ha en egen ponny att RÅ OM. Under min jobbigare period i livet var Pocahontas min livsglädje och jag kan nog ärligt talat säga att hon räddade mitt liv.

Tyvärr har allt lyckliga ett slut. Det vet väl alla om, och det gjorde det även för mig och min min ALLRA bästa vän.

Hon blev halt, vi väntade och lät henne vila innan vi åkte in till ATG här i Skellefteå. De behandlade knän och kotor fram men nästa gång var det samma sak igen. Hon käkade metacam gång på gång och tyckte det alltid var lika gott, min älskade vän♥

Hon slutade sen helt svara på behandling och ingenting syntes på röntgen. Veterinärerna ryckte på axlarna och sa att dom inte kunde göra något mer. Hon fick vila, och vila och vila... Varje gång jag skulle pröva "sätta igång" henne, alltså med korta promenader på 5-7 minuter blev hon lika halt.

Vi gav henne en "sista chans" och lät henne stå hela sommaren, bara gå på bete utan skor och vila upp sig. Många saker kan läka ut och det var ju det enda vi inte prövat. Så hon stod i flera, flera veckor och bara hade det bra. Men hon blev aldrig bättre, hon blev aldrig o-halt.

Jag började fundera på beslutet att låta henne slippa lida och få åka till trapalanda. Men hur kan man egentligen bestämma sig för att ta bort sin bästa vän? För jag tror ingen någonsin kan förstå hur mycket denna häst betydde. Hon hade varit med mig igenom ALLT.

Men ett liv som hon hade var inget liv, hon var deppig och arg. Så den 2 juli 2010 skedde det. Mitt livs svåraste beslut. Jag minns när jag ledde henne till platsen vi valt ut. Solen sken för henne.

Jag är rädd att hon ska tro att jag svikit henne. För jag orkade inte följa hela vägen, hon fick sluta sina dagar på jorden med en havrehink och pappa som hon kände så väl. Men jag vågade inte. Jag vågade inte ens ge henne en sista kram och berätta att hon hade hela mitt hjärta - att jag älskade henne.

Påvägen hem brast det. Jag städade ur hennes box, skurade väggarna och plockade bort alla saker. Valde ut ett fåtal grejer att spara.